Genom att titta på hur ditt barn leker kan du få reda på hur hen tänker, lär sig och uppfattar världen samt få en bättre förståelse av din inverkan – vägen till insikter går genom lek.

Baby X-experimentet

På 1970-talet genomförde psykologen Phyllis Katz det som kommit att kallas för ”Baby X”-experimentet. Hon lade tre leksaker i ett rum: en liten fotboll, en kvinnligt kodad docka och en könsneutral leksak. Katz lät en tre månader gammal bebis gå klädd i en osmyckad gul sparkdräkt och tog med sig en rad vuxna personer (försökspersonerna) in i rummet för att träffa barnet. Några vuxna hade tidigare fått höra att barnet var en bebis som hette Mary, andra fick höra att barnet var en pojke som hette Johnny. De flesta vuxna som trodde att barnet var en flicka gav henne en docka att leka med, de flesta som trodde att barnet var en pojke gav honom en fotboll.

Debatten efteråt

”Baby X”-studien utlöste en mycket livlig diskussion om könsstereotyper. Trots uppmärksamheten kunde samma resultat replikeras tio år senare. Om du besöker en typisk förskola idag så är det än idag inte särskilt svårt att gissa sig till vilka barn som håller på att borsta håret på dockorna och vilka barn som kraschar leksaksbilar i varandra, även om det funnit stora ansträngningar för att skapa så mycket jämställdhet som möjligt mellan könen de senaste åren.

Pojkleksaker kontra flickleksaker: att komma runt stereotyper

Bör du oroa dig om ditt barn helst vill ha eller leka med leksaker som är förknippade med hens kön? Förmodligen inte, men uppmuntra ditt barn att leka med en rad olika leksaker, även de som i vanliga fall är ihopkopplade till det motsatta könet. Det handlar inte om leksakerna i sig, utan de underliggande färdigheterna som leksakerna hjälper ditt barn att bemästra. Låtsasleken som associeras med dockor hjälper barn att bygga upp färdigheter som används i mänskliga relationer, särskilt omvårdnad och empati. De får dock sällan lika mycket uppmärksamhet som de matematiska och ingenjörsliknande färdigheter som man lär sig av att leka med ”pojkleksaker” som exempelvis byggblock och bilar.

Fantasi kontra verklighet: det bästa av båda världar

Ett annat sätt att skilja barns olika slags lekar på är att dela in de i ”verklighet” (brädspel och sport) eller ”fantasi” (att leka mamma, pappa, barn eller låtsas att man reser i tiden). Generellt sett verkar förstfödda barn och barn utan syskon fantisera mer, kanske för att de tillbringar mer tid ensamma – de är också mer benägna att ha låtsasvänner. Att ha ett aktivt fantasiliv verkar också kunna bidra till ditt barns intelligens. När ditt barn fantiserar om att en golfboll är ett magiskt verktyg – för att rädda en prinsessa? slåss mot en drake? eller som glass i en glasstrut? – kommer fantasin till användning för att bedöma olika alternativ. Fantasier är också ett utmärkt sätt för ett barn att konfrontera saker som är skrämmande eller förvirrande. En treåring som ogillar bullret från stora lastbilar kan till exempel hantera sin rädsla genom att låtsas att träblocket i handen är en farligare än en lastbil.

Lek som baseras på verkligheten kan hjälpa ett barn att finputsa viktiga sociala färdigheter. Ett brädspel övar litet barn i att få vänta på sin tur. Tidiga sportaktiviteter lär ut grunderna om lagarbete och delat ansvar.

Engagera dig

Vad kan du göra för att hjälpa ditt barn att pröva på nya lekar? Enklast är att engagera sig. Om du leker att en gammal kartong är ett hus kommer ditt barn inte kunna motstå; ju mer du försöker leka med ditt barn, desto mer förståelse kommer du få. Sånt bidrar till en stark relation.