Join in!
Gå med nu för att få ta del av exklusivt material från pampers!
Hej, är du redan medlem? Logga in
Är du ny här? Gå med
Sök

Separationsångest är svårt för både barn och föräldrar

Genomsnittligt betyg  
 1 röster

Kommenterat av 3 Medlemmar   Se kommentarer

Artikelsammanfattning

    Att skiljas från en förälder vissa stunder är en del av ett barns utveckling, och en del av att vara förälder.


Att skiljas från en förälder vissa stunder är en del av ett barns utveckling, och en del av att vara förälder. Vi kan inte skydda våra barn från allt, i stället gäller det att de små barnen får möjlighet att förstå att det faktiskt går bra att vara borta från mamma och pappa en liten stund då och då. Det är runt åtta månaders ålder som de flesta upptäcker att barnet börjar få separationsångest. Det börjar gråta eller kanske letar efter föräldern om han eller hon försvinner utom synhåll.

Att lämna och att lämnas

Separation och ängslan

Hur kan du hjälpa ditt barn?

>Vad kan du själv göra?

Att lämna och att lämnas

Det händer mycket för barnet nu. Separationsångesten hos många barn är som starkast vid 12–18 månaders ålder, eller något senare. Det är också i den här åldern många barn börjar på förskola, vilket kan göra det extra svårt. Det är en väldig påfrestning även för föräldern, som ofta tvingas lämna sitt barn storgråtande när man går till jobbet på morgonen, och det enda man vill är att bara gråta själv. Först när barnet är cirka två år kan det bygga upp inre bilder, symboler och föreställningar. Barnet är då inte längre lika beroende av att ha föräldrarna i sin direkta närhet. Barnet kan förstå att föräldrarna faktiskt kommer tillbaka och därmed minskar separationsångesten. Separationsångest och andra rädslor kommer och går under uppväxten.

Separation och ängslan

Separationsångest och rädsla för främmande människor går oftast över när barnet är mellan ett och ett halvt till två år gammalt. Under tiden är det bra om mamma och pappa kan ge barnet gott om tid att vänja sig vid nya ansikten. Då lär det sig hantera sina nya känslor samtidigt som ni finns tryggt i närheten. Ofta lämnar man sitt barn storgråtande när man går från förskolan på morgonen, och själv är man minst lika ledsen. Men när man sedan ringer och kollar med personalen fem minuter senare så är alla tårar som bortblåsta och barnet leker glatt i sandlådan.

Separation från föräldrarna kan vara svårt att hantera även när man är lite äldre. Barn i alla åldrar på förskolan kan stå och gråta när deras föräldrar lämnar dem på morgonen. Barnet kan redan på morgonen vara rädd för att skiljas åt och det kan ta sig olika uttryck redan hemma, innan man är på förskolan. Ofta kanske barnet börjar krångla på olika sätt, och det blir en kamp att få på barnet kläder och komma iväg i tid.

Hur kan du hjälpa ditt barn?

Rutiner är viktiga just nu, och förändringar kan vara extra jobbiga. Ge ditt barn den trygghet och närhet det vill ha och passa på och njut av de mysiga stunderna. Stora förändringar i det lilla barnets liv kan också tillfälligt förstärka separationsångesten, t ex att flytta eller att få ett syskon. När du lämnar på förskolan, gör inte för stor sak av tårarna. Det är naturligt i denna nya process. Dröj dig bara inte kvar på förskolan när det faktiskt är dags att gå. Enligt förskolepersonalen är det här något som oftast bara förvärrar. Och ärligt talat, barnet kommer INTE att gråta hela dagen. Det är oftast själva separationen som är känslomässigt jobbig. Det behöver inte betyda att barnet vantrivs på förskolan, utan bara att det är en process som pågår i barnet. Att lämna ett gråtande barn i förskolan är svårt. Trots vetskapen om att tårarna slutar rinna så snart man kommit utom synhåll, går det nog inte att få en sämre start på dagen. Försök bara att inte visa din oro för barnet, för det läser snabbt av din sinnesstämning: Försäkra lugnt för barnet att allt är i sin ordning. Visa att du uppmärksammar barnet: ”Jag ser att du är ledsen men snart ses vi igen.”

Inskolningsperioden brukar på de flesta förskolor ta cirka två till tre veckor. Då får barnet successivt bekanta sig med sin nya miljö och nya människor. Mamman eller pappan lämnar bara barnet korta stunder de första gångerna, och barnet får chans att på egen hand bekanta sig med allt nytt. Ju tryggare och säkrare barnet blir desto längre stunder kan man lämna barnet. Rutiner hemma är viktiga och förändringar just nu kan vara extra jobbiga för barnet. Ge ditt barn den trygghet och närhet det vill ha och passa på och njut av de mysiga stunderna.

Vad kan du själv göra?

Inskolningen är ingen enkel match. Och allra svårast är det kanske för föräldrarna. Det är dags att lämna barnet på förskolan. Då börjar kanske ditt barn gråta och kastar sig i din famn. Det känns inte så roligt, kanske till och med plågsamt. Tanken på att någon annan ska få vara med din lilla guldklimp på dagen, i stället för dig, känns orättvis!

Det kanske funkar lättare för er båda om ni har en liten avskedsrutin varje dag. Det kan vara något så enkelt som att vinka hej då och kasta slängkyssar till varandra, du från gatan och ditt barn från fönstret. Om barnet är lite större så kanske ni kan se till att ha något roligt att se fram emot när ni ses igen. Bestäm att ni ska gå till biblioteket eller parken efter förskolan. Det gör separationen lite lättare. Men kom ihåg - att växa upp är inte lätt, vare sig för barn eller deras föräldrar!



  • Kategorier:
  • Beteende, Arbetande förälder


  • Artiklar:
  • barnvakt, rutin, separationsångest, livsförändringar
Kommentarer från medlemmar
ärtan
(Angered, SWEDEN)
Uppdaterat
Hej hej. Jag arbetar själv inom förskolan så jag vet vad föräldrarna går igenom och det är inte roligt att ta ett skrikande barn ifrån en förälder, men som sagt dom gråter inte hela dagen. Men jag kommer säkert stå där själv med gråta i halsen när jag lämnar henne på dagis första gången. Vi brukar säga på jobbet att vissa föräldrar beöver "skolas ut". Å jag vet att man inte ska dra ut på lämandet. Så jag vet verkligen vad jag har framför mig när det väl börjar
mammamaddetillemil
(värnamo, SWEDEN)
Uppdaterat 22-18-12(07:18)
Är jag den ende som gråter som förälder när ja lämnar förskolan? Jag vet att min lille prins (18 månader) leker o har kul på förskolan men det känns som jag sviker honom! Kan det vara mina hormoner (gravid i 5e månaden) som spökar eller kanske att jag åker hem igen (arbetslös så prinsen är bara 12 timmar på förskolan)? Någon mer än jag?
nannaallberg
(Johanneshov, SWEDEN)
Uppdaterat 09-54-09(03:54)
Jag har precis linskolat min son på hans nya förskola och det har gått bra, men nu har han börjat gråta och är fullkomligt förtvivlad då jag lämnar honom. Det är så svårt att lämna sitt barn då hela kroppen säger nej och det känns som om jag överger honom. Det är däremot skönt att läsa artiklar där det står precis allt det man känner och att det är en naturlig del i utvecklingen. Hoppas bara det blir bättre snart.
  Relaterade artiklar
 
Övergång till barnomsorg
När ni föräldrar valt barnomsorg är det dags att tillsammans med personalen planera… Läs den här artikeln
 
 
Sorg - bearbetning när någon går bort
Fyra år gamla Sara har haft ännu en dålig dag på dagis.… Läs den här artikeln
 
  Relaterade mammabloggar
   
Föräldrafunderingar
Funderingar om föräldraskapet. Frågor kring detta stora fenomen. Små tips och undringar ur vardagslivet…